I fredags kom Jack hem. Inte så populärt kan jag lova. Siri var sur som en citron. Hittade minsta anledning till att leta reda på Jack och ge honom vad han tålde. Stackars Jack kröp efter golvet, tryckte bakom gardinerna, gömde sig under sängen, vågade knappt äta eller dricka. På fredagskvällen hittade jag honom bakom gardinen tryckt mot fönstret och jag kan lova att han var kall. Fönstren är inte så välisolerade här. Dessutom har jag det rätt kallt i sovrummet ändå så han mådde nog inte så bra.
Sur-Siri fortsatte med sin diktatur även på lördagen men på söndagen började hon acceptera att Jack var här... han fick iallafall gå ut i vardagsrummet under kortare perioder. Igår, äntligen, kunde de nosa på varandra utan att slåss. Och jäklar va de har slagits! Jag har en och annan skråma också.
Nu är det till och med bus på gång. Skönt.
Adepten Axl då? Jo, han växer och blir stor. Springer och skuttar och biter och klättrar. En skallrande boll verkar vara mest intressant.. förrutom mina ben då som han tar chansen att klättra på när han hinner med. Han har förstått vad den där röda lådan med sand i är till för (så gott som rumsren) och han lapar mjölk för blotta livet. Han försöker även hälsa på Jack, som flyr när han kommer för nära. Sur-Siri har verkligen satt sig i respekt.
I julas gjorde jag Västerbottenostsill. Jag hittade receptet på ICA och det var verklgien jättegott och kan varmt rekommenderas. Själv dubblar jag nog receptet denna gång.
Axl´s familj kom på besök på lördag eftermiddag. Eller halva hans familj. Trevligt, och han kommer att få det jättebra tror jag. Tack så mycket för besöket! :) Ni får gärna komma tillbaks senare i vår! Jag ska ta med Axl på någon biltur tillsammans med Jack framöver så han får vänja sig vid att åka bil utan "hispiga" Siri. Hon gillar inte riktigt att åka. Jack däremot är hellugn. Fick vänja sig från det han var liten. Vi ska gå i koppel också! Tror nog Jack har lite att lära ut även där.
Vi är trötta idag! Jack är trött och uttråkad... Han vill ut! Häromdagen gjorde jag en stor miss! Jag var för ouppmärksam när jag skulle till jobbet. Jack smet ut genom lägenhetsdörren. Vanligtvis smiter han uppåt i trapphuset, men de senaste gångerna har han sprungit ner. Där nere vänder han och rusar upp igen. Smiter precis förbi mej utan att jag lyckas ta honom. Och väl uppe vid vinden är han fast! Inte den här gången! Jag missade helt att han slank ut! Nere vid porten hade jag inte en tanke på att ha koll på vad som skedde på golvnivå! Han smet ut även genom porten. Tur att det inte kom några hundar. Halvvägs till soprummet travade han förbi mej helt lugnt som om det var den naturligaste sak i världen att han skulle med. Gissa om jag fick en chock. Efter några halvt gastkramande minuter lyckades jag få grepp om honom men därinnan var det nära att jag satte mig i en snöhög och grät! Med ett fast grepp i pälsen blev han buren in i lägenheten igen. 
Jag har aldrig stickat förr men hittade för ett tag sedan en poncho som jag gärna vill ha. Den ser rätt enkel ut och efter att ha rådfrågat mina stickexpert-vänner har jag konstaterat att det nog går vägen.
